Logga

Lödning, metoder samt flussmedel

 

Lödning är en mycket gammal förbindningsmetod. Redan före vår tideräknings början förstod man att använda den vid tillverkning av vapen och smycken. Efterhand som människan och tekniken utvecklats, har förbindningsmetoderna kommit att få allt större betydelse.

 

Lödning är en industriell förbindningsteknik som har betydelse i både produktion och reparation. Vid sammanfogning av icke järnmetaller, främst koppar och kopparlegeringar är lödning den dominerande förbindningstekniken. Även om lödning skiljer sig från svetsning är lödning i många fall ett mycket gott alternativ.

 

Lödning är en viktig förbindningsteknik och har ett brett användningsområde. Vid lödning av koppar och kopparlegeringar är lödning den dominerande sammanfogningstekniken. Lödning skiljer sig avsevärt från svetsning men kan i många fall vara ett fullgott alternativ till svetsning.

 

Sammanfogning genom lödning innebär att lod i smält form fyller lödfogen utan att fogytorna smälter. Lodets smälttemperatur är alltså lägre än grundmaterialets. Man väljer lodlegering beroende på grundmaterial, temperatur samt övriga krav på lödfogen.

 

För att det smälta lodet skall kunna väta fogytorna måste de vara fria från oxider och andra föroreningar. Flussmedel, vanligen i form av pulver eller pasta, används vid lödning för att rengöra fogytorna.

 

Lödmetoder

Man skiljer mellan olika lödbenämningar efter lodtyp och fogform

 

  • Svetslödning eller gassvetslödning - där fogformen är utformad som vid gassvetsning.
  • Hårdlödning - lodets lodtemperatur över 450°C. Dessa lod kallas även hårdlod.
  • Spaltlödning eller kapillärlödning - fogformen vid spaltlödning är en spalt där kapillärverkan uppstår och lodet sugs in i spalten.
  • Mjuklödning - lodets temperatur under 450°C. Dessa lod kallas även mjuklod.

Svetslödning eller gassvetslödning

Denna metod har fått sitt namn, genom att den vanligtvis utförs på ett sätt, som påminner om gassvetsning och med liknande fogutformning. De vanligaste fogtyperna är V-, X- eller kälfog. Vid svetslödning upphettas fogytorna till lödtemperaturen och det smälta materialet fyller fogen.
Vid svetslödning smälter inte grundmaterialet men man kan vara nära grundmaterialets smälttemperatur. Svetslödning används såväl för tillverkning som för reparation, t.ex. lödning av stålkonstruktioner samt reparation av defekta gjutjärnsdetaljer. Fogen har en hållfasthet som motsvarar grundmaterialets.

 

Hårdlödning

Lodets arbetstemperatur är högt, vanligtvis omkring 900°C. Lodtyper är främst olika mässing- eller bronslegeringar med tillsats av nickel, tenn och ibland även lite silver. Hårdlödning sker vanligtvis som spaltlödning. Lodstället värms till lodets smältpunkt, lodet smälts i fogen binder ihop fogytorna sedan upprepas proceduren. Mässinglod med lägre smältpunkt uppför sig som kapillärlod. Fogen har en hållfasthet som motsvarar grundmaterialets.

 

Spaltlödning eller kapillärlödning

Denna metod har fått sitt namn efter spalten som lodlegeringen sugs in i med hjälp av den egenskap som kallas kapilläreffekt. Lodets arbetstemperatur är högre än 450°C, vanligtvis omkring 550-750°C. Lodtyper är främst olika silverlod men även fosforkopparlod och aluminiumlod. Spaltlödning eller kapillärlödning är en form av hårdlödning. Spalten bör vara mellan 0,05-0,3 mm med i huvudsak parallella väggar. Den spalt som skall lödas upphettas, tillsammans med lodet, till lodets smältpunkt. Det smälta lodet tränger in i spalten med hjälp av kapillärkraften.
Spaltlödning är särskilt lämpligt för detaljer som är sammansatta av olika metaller t.ex. koppar och kopparlegeringar mot rostfritt stål eller stål eller gjutjärn mot stål. Denna lödmetod är även lämplig för automatisering och masstillverkning. Fogen har en hållfasthet som motsvarar grundmaterialets.

 

Mjuklödning

Lodets arbetstemperatur är lågt, under 450°C. Mjuklödning sker vanligtvis som spaltlödning. Lodet består vanligtvis av SnPb (Tenn-Bly) - legeringar. På grund av lodets relativt låga styrka bör lodförbandet utformas så att det är mekaniskt låst, lodet kommer dä även att fungera som tätning. Olika uppvärmningsmetoder kan användas, gaslåga, induktion, ugn etc. Lödfogen värms exakt till lodets arbetstemperatur. Tillsatsmaterialet sugs in i spalten på samma sätt som vid spalt- eller kapillärlödning. Delarna får inte rubbas förrän lodet har stelnat. Flussmedelsrestena bör noga avlägsnas.
Man kan inte bara löda koppar och kopparlegeringar, zink, stål och rostfritt stål utan även aluminium och dess legeringar.

 

Lodets bindning till grundmaterialet

Vid lödning värms delarnas fogytor till lodets arbetstemperatur eller strax över. Då lodet tillsätts väter det mot grundmaterialet och en metallisk förbindning erhålles mellan lödgodset och grundmaterialet. Lodet och grundmaterialet legerar sig med varandra i en smal zon, bindzonen, detta kallas diffusion. Det innebär att den legering som uppstår i bindzonen har högre smälttemperatur än lodet och därmed också stelnar före lodet då lodstället svalnar.
Bindskiktets sammansättning och kvalitet kan vara avgörande för lodförbandets hållfasthetsegenskaper och det är därför viktigt att välja ett lod som passar ihop med grundmaterialet.

 

Flussmedel

För att det smälta lodet skall kunna väta fogytorna måste de vara fria från oxider och andra föroreningar .Vilket flussmedel man väljer beror på grundmaterialet och det valda lodet

 

Flussmedel, vanligen i form av pulver eller pasta, används vid lödning för att rengöra fogytorna. Flussmedlet väter på fogytorna och angriper oxiderna på grundmaterialet samt visar när det är dags att sätta till lodet. Flussmedlet förhindrar även uppkomsten av oxider under själva lödförloppet. Många lod finns nu med flussbeläggning och då behöver normalt inget extra flussmedel tillsättas.

Flussmedel i pulverform kan blandas ut med vatten till en pasta för 1 dags behov. Flussmedel i pastaform är färdigt att använda direkt och penslas normalt på lödstället. Flussmedel behövs vid lödning med de flesta lodlegeringar. Vid lödning med fosforlegerade på koppar lod behöver inget extra flussmedel tillsättas.

 

Borttagning av flussmedelsrester

För att enkelt rengöra från flussmedelsrester tvättas detaljen under borstning i rinnande varmt vatten. Alternativt använd P 148 som är ett medel för borttagning av flussmedelsrester.

 

Observera följande skyddsåtgärder vid varje lödmoment

Iakttag stor försiktighet med alla syror och flussmedel. Undvik att inandas ångor och gaser. Sörj för god ventilation.




Relaterad information
Svetsning
Termisk
Betning
Värmeskydd